Igår

Igår hade vi julknytis så det stod härliga till. Det fanns mat i mängder, fint sällskap och klappar dessutom! C hade gjort en heavenly krämig Janssons frestelse, så lyckan var gjord för min del. Efteråt satt vi och pratade, bland annat berättade två vänner om hur de hamnade i Sverige under kriget i Jugoslavien. Tänk att behöva fly från sitt land, lämna allt...det är så svårt att föreställa sig, det känns så långt från ens egen skyddade uppväxt. Och även om jag vet om detta och har hört delar av det förut känns det lite underligt varje gång: tänk att de är här, lever och bor här och är mina vänner - de hade kunnat vara kvar i sina hemland, eller kanske någon helt annanstans!

Min konstanta tanke under kvällen var "Jag behöver aldrig mer äta". Typisk överdrift som aldrig stämmer. Jag är och förblir ett matvrak. Men - banne mig - än är jag inte hungrig! Läskigt...vad ska jag nu bygga upp min tillvaro kring?

Oh, min älskade M som jag har lånat ut till mörkaste norrland i tre och ett halvt år ska flytta neråt! Nu kanske jag äntligen kan få en skymt av henne. Jag tycker dock lite synd om hennes karl, Hank the man som jag så vänligt döpt honom till. Men det är banne mig hans tur att leva ett M-fattligt liv (skrattar ondskefullt)!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0