enstaka ord

Jag tänkte att jag skulle sluta, lägga ner och ta bort liksom, men istället fick jag en omåttlig lust att skriva något istället. Jag vet inte riktigt vad, för jag vill inte lämna ut en gnutta konkreta tankar, men något behöver jag ändå göra. Kanske för att det är så skönt att skriva och se orden bildas framför sig, kanske för att något av den ilska och den glädje jag känner just nu kan sippra ut nånstans mellan raderna, kanske för att mitt behov av att skriva ord och meningar är så överväldigande och påträngande. Jag kanske tar bort allt sen istället.

Om jag har tur får jag fortsätta skriva i höst, även om allt är lite osäkert ännu och jag inte vet exakt vad jag kommer göra om jag får göra det jag blivit ombedd att göra...ja... Går allt vägen får jag i alla fall prova på det jag inte riktigt vågat säga att jag faktiskt helst av allt skulle vilja göra. I så fall har jag mer tur på fler sätt än jag hade kunnat hoppas på.

Jag förstår inte riktigt folk...jag försöker förstå men fy tusan vad det är konstigt ibland. Människors konstiga självuppfattningar, destruktiva beteenden, elakheter mot sig själva, elakheter mot andra, tolerans, intolerans. Jag är glad att jag är jag för det är så många jag inte skulle vilja vara. Nej, jag kan faktiskt inte komma på en endaste jag hellre vill vara, det här duger gott och även om jag trilskas lite ibland så trivs jag bra med mitt jag. Vi står ut tillsammans...