enstaka ord

Jag kan lugna fröken Lillasyster med att present fick följa med. Julklappen likaså. Jag är så generös att det värker i hjärteroten när jag tänker på mig själv.

Resan hem gick bra. Tar man 10-30 minuter i stöten hinner det väl inte gå så himla fel, tycktes SJ tänka. Och tänk så rätt de hade, efter 30+10+25+20+20+30+30 minuter stod jag på en landsväg mitt i den kolsvarta natten, fem minuters bilfärd från föräldrahemmet. När man kommer fram i ett beckmörker kan det inte räknas som en dag, så därmed är det först nu jag har avklarat Dag 1 i den mörka skogen. Mamma satte mig genast i arbete med att städa hemmet, så mina egenhändigt medsläpade böcker såg jag inte röken av på halva dan. Andra halvan hittade jag en bok av Erlend Loe och den verkade lite roligare...

M meddelade att de två älgarna hon vid skilda tillfällen har fått av mig nu kommer att bli särbos - precis som hon och karln. Det värmde mitt usla barnahjärta att höra att hon har kvar de små liven. Vi har ett speciellt förhållande till älgar, hon och jag. Det blir lätt så när man bor granne med dem. En gång höll de på att helt sabotera vår promenad, genom att ställa sig emellan oss en efter en. Nu var det länge sen jag såg nån, men har jag tur kanske de traskar förbi här en dag.

Som alltid får jag lite ångest och vånda över att vara här. Inte så mycket över själva varandet som över det faktum att det är så svårt att hinna med allt jag vill göra - i kombination med att jag dessutom kommer att sitta sysslolös många timmar. Det är det jobbiga pusslandet med för många människor och för många helgdagar som förstör. Men imorrn bär det av in till Den stora staden där glöggmys med några fina vänner väntar!