Soliga backen

Hemma har jag och M en promenad vi alltid går.
Nu var det länge sen, vi återvänder sällan hem samtidigt numera, olyckliga omständigheter motarbetar oss konstant.
Efter ungefär halva vägen ligger Soliga backen. Vi har upptäckt att oavsett väder lyser solen alltid där.
Det känns bra på nåt vis, att ovan molnen och i Soliga backen lyser solen även de mörkaste dagar. Det tänker jag åtminstone när mörkret känns lite för påträngande.



I soliga backen lyser alltid solen


Idag ska jag laga pastasås och ta itu med teorierna kring genus och medborgarskap. Kanske ta en frusen promenad när mörkret lagt sig. Hemma är vinterdagarna vackra, i stan är det kvällarna som är vackrast.

Au Revoir Simone - Fallen snow (i väntan på fler flingor här)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0