Aldrig är man så lycklig som när man har gröna strumpbyxor
Min vän K hade fest och vi fann oss omringade av en absurd mängd unga män. Underligt nog tycktes de flesta ha flickvän. Jag hade en väldigt trevlig kväll trots trängsel på Ks golv, hårdrocksband ute och en obeskrivligt vacker men upptagen man som tittade intensivt på mig under våra samtal om barndomsnostalgi och public service. Jag tror att mina gröna strumpbyxor lyfte hela kvällen.
Idag borde jag läsa in mig på mitt uppsatsämne, men helst vill jag bara gömma mig i mitt täcke och se V for vendetta - igen. Jag är en insnöad människa. Allt jag kan tänka på är min senaste förälskelse, för tillfället alltså nyss nämnda film. Jag spelar Yeasayers No need to worry om och om igen för det fortsätter vara det vackraste jag vet just nu, och om jag inte sansade mig skulle jag nog baka muffins varje dag.
Huvudsaken är att jag inte längre är arg över att D säger en sak och gör en annan. Jag vet dock inte om det är så mycket bättre att vara likgiltig... Men jag har ju åtminstone mina gröna strumpbyxor - vem kan vara likgiltig då?
Idag borde jag läsa in mig på mitt uppsatsämne, men helst vill jag bara gömma mig i mitt täcke och se V for vendetta - igen. Jag är en insnöad människa. Allt jag kan tänka på är min senaste förälskelse, för tillfället alltså nyss nämnda film. Jag spelar Yeasayers No need to worry om och om igen för det fortsätter vara det vackraste jag vet just nu, och om jag inte sansade mig skulle jag nog baka muffins varje dag.
Huvudsaken är att jag inte längre är arg över att D säger en sak och gör en annan. Jag vet dock inte om det är så mycket bättre att vara likgiltig... Men jag har ju åtminstone mina gröna strumpbyxor - vem kan vara likgiltig då?
Kommentarer
Trackback
