enstaka ord

Ibland blir deppig- och bitterheten så överväldigande storslagna att de tippar över till det mest uppfriskande man kan tänka sig i stunden. Just så var det idag, och allas samlade bitterhet blev hysteriskt rolig och jag kände en smula hopp. Det kommer gå bra för oss, det vet jag, det är bara vägen dit som är stenig och jävlig. Och kall och snöig framförallt. Jag tänker att så fort picknickvädret infinner sig kommer allt att kännas lite lättare och Claras ångest över Saabs eventuella konkurs kommer att släppa.

Jobbsökandet is killing me, jag vet inte ens varför för jag vet ju att jag klarar mig över sommaren åtminstone. Jag känner mig bara så värdelöst oerfaren och överflödig på arbetsmarknaden. Tur då att det finns saker som piggar upp ändå. Bitterflamsiga lunchträffar, varmchokladfika med nya bekantskaper, långa samtal med en mjuk röst som till helgen kommer materalisera sig här, omåttliga mängder mat och sprit och spel innan dess, en äppelkaka...


The Do spelar fin musik tycker jag. Fin musik piggar också upp.