...och andra sanningar.

Husmorstipsen fullkomligen regnar (eh, nåja...) över mig och min stackars spisplatta så nu mår vi betydligt bättre.

Jag funderar över hur ärlig man egentligen får vara mot folk. När man undrar vad fan folk sysslar med, ska man fråga det då eller låta de komma på det själva..? Det finns ju grader i helvetet också, icke att förglömma. Kanske är det inte så farligt att folk hänger med fel personer så länge de själva tror att de har kontroll över situationen. Och vem är egentligen jag att döma..? Men jag kan ändå inte låta bli att bli frustrerad över vad folk tolererar från människor de säger sig skita i och tycka att det är något väldigt obehagligt över hela situationen. Kanske är det bara min militant feministiska sida som tar över och förbannar tjejers förmåga att ibland ta skit och hamna i underläge även när de tror att de gör som de själva vill...

Något annat jag funderar över är hur mycket språkpolis man egentligen får vara. Ännu ett ärlighetsdilemma... När människor använder ordspråk och uttryck fel går det rysningar utmed min ryggrad, och efter upprepade felsägningar av samma slag bildar mina hjärnceller pakter som smider planer för kollektivt självmord för att slippa fler plågsamma språkfel. Jag skyller allt på min mor som tillät mig läsa kopiösa mängder böcker under hela min uppväxt. Utan dessa hade jag inte matats med korrekta språkliga uttryck och fascinerats av språkets möjligheter, och därmed idag varken upptäckt eller plågats så av andra människors underliga missuppfattningar. Jag säger ingenting, låter det passera till synes obemärkt. Än så länge. Jag är rädd att jag någon dag kommer att få ett utbrott över någon stackars människa som gör misstaget att försöka briljera med ett tjusigt uttryck som hon eller han har fått helt om bakfoten, skrika "men herregud, är svenska ditt modersmål men du ändå talar som en tio-åring bör du inte försöka dig på uttryck som övergår din förmåga för då verkar du bara efterbliven!".

Jag vill be om ursäkt i förskott till den (förmodligen främling) som en vacker dag kommer att drabbas av min vrede. Förlåt.

Kommentarer
Postat av: Taffer

Ja förstår inte varför du ska va så dum!!! Dem andra du pratar om kan väl inte rå för om nåt ord-språk sägs fel…… Vem bestämm er vem som e rätt å inte va? Tror du att du har rätt å klaga på alla anra?! Det finns inga regler som säger hur ja o dem andra som säger ors-språk ska säjat!!! Så de så!!.!

Efterom du prata om ord-språk så slutar jag me ettsånt. Gammalt inijandskt ord-språk Ochdå kanske du tar lärdom av det!

Den som haver honaom skall varda givet! !! ler



2009-01-27 @ 18:25:34
Postat av: Anonym

Taffer, när du sätter den sidan till kan du verka förbryllande lik en 14-åring, eventuellt av kvinnligt kön. jag tycker det är bra att du bejakar din ungdomliga och feminina sida :P /J

2009-01-29 @ 19:38:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0