Gud så duktig jag är...eller..?
Nu borde jag plugga lite (viktigt på riktigt) innan jag börjar rulla köttbullarna och fixar middag...men det lär ju inte hända. Istället kommer jag sätta mig och färdigställa och slå in julklappen. Min pysselnivå har gått i taket den senaste veckan, vilket för min del iofs inte ligger så högt. Jag har nog en pysseltakhöjd på max en halvmeter, men ändå.
Nu har jag lite trevande gett mig på julmusiken, men annars berikar Detektivbyrån mitt liv.
Patetiska egoboken
Den där boken värmer fortfarande, och den fylls fortfarande på. Alldeles nyss med ett fint sms från min söta K som i torsdags fick mig att le på morgonbussen. Här är hon, in all her glory: http://lovekat.blogg.se/
Jag har tvättat, och nu tycks jag tro att det är allt jag behöver göra idag. Stryk skulle jag ha, lata flicka!
Summering: gårdagen
Såhär blev bilden på väskan.
Mitt partyhumör infann sig, och likaså K.
På förfesten var det konstiga människor och dålig musik.
Vi roade oss själva.
Ute var det mycket människor och dålig musik.
Vi roade oss själva. Igen.
Vi tappade bort A, och K fick nog och gick hem.
Efterfesten tillbringades bredvid en gran i en trevlig diskussion.
Jag gjorde nåt dumt, som också var mysigt.
Han visste inte vad det var med mig, sa han förundrat, men nåt var det i alla fall.
Jag sov hemma i fyra härligt uppiggande timmar.
Lördagsdekadens
Men först ska jag rita på en väska och lyssna på Of Montreal och The Solutions på högsta volym. Partyhumöret har ännu inte infunnit sig, men låga förväntningar är ju en beprövad stämningshöjare å andra sidan. Det viktigaste är att kvällen avslutas i min säng - inget mer okynnes-trösta mig med sleep overs hos människor som tycker aldeles för mycket om mig för att säga nej. Jag är en stark och självständig kvinna som kan sova själv även en lördagnatt! Yes...
No need to worry...really
Underbara Yeasayer...bästa just nu.
En ny hatt och gamla byxor
när du gick fram till henne, sa
"hej..."
Genom musiken
hördes inte hennes hjärtas hamrande
eller
hennes högljutt virrande tankar
Genom musiken
hördes bara du
Du hade en ny hatt och gamla byxor
och henns hand sträcktes ut
mot ditt lena skägg
(eller gjorde den?)
Allt hon kunde fokusera på
var dina ledsna ögon
och hon frågade samma sak fem gånger
Vare sig du svarade ja eller nej
var det inte riktigt rätt svar
för vem vill höra "ja" när det är "nej" och vem
vill höra sanningen?
Hon hade inte trott att hon skulle bli så ledsen
och så glad
av att se dig igen
Och inte kunde du ha anat
hur omtumlande det skulle bli
Det gjorde ont i henne när du sa
det vackraste hon nånsin hört
och hon kände mer än nånsin förut
Du hade en ny hatt och gamla byxor,
gamla känslor
men det var nåt nytt du sa
The Take Away Shows
Jag hade storslagna studieplaner för dagen. Dessvärre gick all min energi åt att försöka hålla mig vaken i fåtöljen på biblioteket...tji fick jag... Istället sitter jag hemma framför datorn och lyssnar på underbara människor som spelar musik på gator, i parker, i tunnelbanor: http://www.takeawayshows.com
Bäst är Yeasayer, jag får rysningar och blir helt kär i dem.
Soliga backen
Hemma har jag och M en promenad vi alltid går.
Nu var det länge sen, vi återvänder sällan hem samtidigt numera, olyckliga omständigheter motarbetar oss konstant.
Efter ungefär halva vägen ligger Soliga backen. Vi har upptäckt att oavsett väder lyser solen alltid där.
Det känns bra på nåt vis, att ovan molnen och i Soliga backen lyser solen även de mörkaste dagar. Det tänker jag åtminstone när mörkret känns lite för påträngande.
I soliga backen lyser alltid solen
Idag ska jag laga pastasås och ta itu med teorierna kring genus och medborgarskap. Kanske ta en frusen promenad när mörkret lagt sig. Hemma är vinterdagarna vackra, i stan är det kvällarna som är vackrast.
Au Revoir Simone - Fallen snow (i väntan på fler flingor här)
Thank God for v and f...
Alla har flytt stan den här helgen. Förutom A, så ikväll ska vi baka kakor och förtala alla som lämnat oss ensamma och panka i novembermörkret. (Nejdå, vi är så snälla.) Av någon anledning har jag inte alls kunnat utnyttja denna lugna helg så effektivt som jag önskar, men jag skyller lite på dagens utbildning i FN:s barnkonvention. Det var intressant dock, och det känns bra att vara lite insatt i den.
Nu ska jag hoppa ur pyjamasbyxorna och pallra mig iväg till kakbakning, te och novembermys!
Tisdagssammanbrott och linsgryta
Inte kunna säga "ja, vi är tillsammans nu".
Göra slut med någon man inte är tillsammans med.
Gråta okontrollerat så att han måste trösta fastän han är den som borde få gråta.
Bli lämnad ensam mitt i natten i Det Hemska Mörkret.
Vakna, till synes tom, men ändå spontangrina två gånger i timmen hela dagen.
Ångra sig.
Ångra sig om ångrandet.
Och ångra sig igen.
Skära grönsaker på måfå, missa fingrarna av ren tur.
Gråta lite i linsgrytan. Jag får salta lite mindre idag.
Aldrig är man så lycklig som när man har gröna strumpbyxor
Idag borde jag läsa in mig på mitt uppsatsämne, men helst vill jag bara gömma mig i mitt täcke och se V for vendetta - igen. Jag är en insnöad människa. Allt jag kan tänka på är min senaste förälskelse, för tillfället alltså nyss nämnda film. Jag spelar Yeasayers No need to worry om och om igen för det fortsätter vara det vackraste jag vet just nu, och om jag inte sansade mig skulle jag nog baka muffins varje dag.
Huvudsaken är att jag inte längre är arg över att D säger en sak och gör en annan. Jag vet dock inte om det är så mycket bättre att vara likgiltig... Men jag har ju åtminstone mina gröna strumpbyxor - vem kan vara likgiltig då?
Det regnar nu (tiddelipom)
Fyra sätt att betrakta vatten
I. När mina tårar förlorar sin sälta,
då regnar jag
II. Blåsvaga ögonblick
mellan gråzonerna
bildar en skimrande väv av
nästan-lycka
Med platshandskar och impregneringsmedel
ska jag göra den vattentät
III. När ytspänningen mellan oss
går sönder
är det jag som faller i vattnet
och får en kallsup
IV. Jag vattnar blommorna
och förlorad i mina tankar
vattnar jag väggen
och golvet
och mina strumpor
Igen
En ursäkt och ett tidsfördriv
Jag har inte skrivit dagbok på många år, så kanske är det dags igen. Dagbok à la 2000-talet. Det är anledningen till att jag sitter här med en blogg (av alla saker...) istället för att plugga, som jag ju faktiskt borde. Välkommen till världen, kära ursäkt och tidsfördriv!